Imorgon fredag kan man höra The Shy Lads spela på Bodoni, därefter gå över gatan till Inkonst där The Space Between uppenbarar sig tillsammans med krautrockarna Audionom. Senast (förutom då i rökrummet i lördags) dök TSB upp på Jeriko tillsammans med en DJ som ser ut som Balzac, känd från Mission. Förutom musiken delade de ut flygblad med utdrag ur Göran Palms Indoktrineringen i Sverige. Vore jag i Warszawa på lördag skulle jag gå på […]
”Ska du sluta bära cheapisar nu?” frågar TG i telefonen på fredagseftermiddagen. ”Hur känns det sista dan som twentysomething?” Ja, jag råkade fylla på en lördag, den här gången. Trettio. Så det blir stor fest. Ett gäng från Stockholm, ännu fler från Malmö och Lund. Större delen av tiden springer jag runt för att tala med alla, lycklig och lika rastlös som rätt på den där goda berömda platån. Det blir inga storvulna tal eller […]
Bara kort: Sydsvenskans nöjeschef hyllar fortfarande Morrissey. That’s How People Grow Up: En grånad romantiker som rannsakande når insikt men, någonstans ändå, håller drömmen i helgd. Ack! (Lyssna här och se här hos Letterman förra året.) Genom teknikens under kan man ta sig tillbaks till den kväll jag först kom i kontakt med hjältens toner. Andra bloggar om: musik, pop, Morrissey
Vi vänder och går ut. Till de första tonerna av ”Young love”. Det var fullt. Satt innan och hetsade lågmält de andra i discogympa-Joannas NoSo-flat, vi måste nog vara där, det kommer att bli fullt. Och visst är det så, den kanske helt legendariska Moto Boy-spelningen glider oss ur händerna. Med tanke på Le Sport och Gentle Touch på samma bolag så. Men, men, det är så mycket legendarer här i stan, och legender är […]
Tog en genväg genom Folkets park i eftermiddags, det hade redan börjat skymma, och det är ju något med det där, stängda nöjesfält… på vintern. Jag hajar till. Nån sitter i pariserhjulet. En ensam ond clownfigur i glasfiber. Vinterkvällar som den här i takvåningen är ändå… lugna. Golvet knarrar i hallen, jag sitter vid skrivbordet under fönsterkupan och drömmer om Island och New York. Inga resor nu, men… den längsta resan är ju resan inåt. […]
Ja, för er som oroligt har hört av er, jag slapp alltså spendera resten av kvällen ensam. Efter tolvslaget gick jag till en övergiven kontorsbyggnad i Sorgenfri och träffade där vänner. Man skulle ha enfärgade kläder, och först när jag kommer dit förstår jag hur ironiskt detta måste vara med tanke på klientelet. Alla som inte crunkar är nuravesmän. Jag får iallafall beröm av ölutskänkaren i köket. Jag tänkte ju mig att alla skulle bilda […]