Häromdagen hasade jag mig över Amiralsgatan, vankade upp på Spångatan förbi Babelkyrkan och nästan ända fram till pälshandlaren som håller utförsäljning. Jag behöver skämma bort mig själv en del mitt i allt detta. Hörlurar för att skona öronen för den kalla vinden, den gråa paletån håller värmen. Lila mössan. Det slår mig att med mitt nu ganska ovårdade skägg och spretiga hår ser jag ut som en hobo, allra minst.
Men det gör ingenting. Allra minst här i dessa kvarter, men framförallt inte för mig, inte just nu. Jag går in på Casual Streetfood, det nya stället i Kao’s gamla lokal, som dessförrinnan var Lilla Budapest med härlig hemlagad ungersk mat, och ännu tidigare ett crêperie. Ja, den här långa raden av restauranger…
Men, nu alltså Casual Streetfood och jag associerar ur minnet till Bonnie’s Grill på Fifth Avenue i Brooklyn eller Burgerium på Friedrichsheins Revaler Strasse. Gatumat omsorgsfullt lagad, lite dyrare, mycket bättre
Jag väljer efter diet och får mina Fish & Chips, det är två rejäla bitar, med riktiga hemlagade Chips och Mushy peas. Det ser fantastiskt gott ut, och känns härligt, men jag tänker inte recensera maten när jag är förkyld och utan riktig smak. På menyn finns också burgare, enkla och dubbla på högrev eller vegetariska på svamp och svarta bönor. Även Chunky Salad, Fish Tacos, sremska och lammgrillare står på menyn, med mera. Men nu blir det detta och cola och sen milkshake för halslindring, och en äpplepaj kan jag inte låta bli, också den serverad i milkshakeglas, mer som en glass med paj än tvärtom. Ljuvligt sött och gott hur som.
Och när jag efteråt hittar de två kompanjonernas blogg minns jag vad det ännu mer påminner om och vad jag sett av visioner, slit och vedermödor tidigare. Allra mest påminner mig detta om det sydstats-café jag en gång började jobba på finansbubbelhösten, Obama-hösten 2008. All omsorg om detaljer, de minutöst utprovade recepten. Drömmarna och viljan.
Där gjordes senare anpassningar, och stället blev i andra händer något annat, likt men ändå olikt. Många andra ställen försvinner helt, som Lilla Budapest, och jag tänker ibland på omsorgen, drömmarna, allt slit som lagts ner. Nå, till Casual Streetfood kommer jag tillbaka, det är mycket bra, gott och trevligt det här, genomtänkt in i minsta chip.
O, jag tycker om alla dessa associationer. Allra bäst när man kan ta fram dem ur sin egen levnad. I brist på egna minnen kan ju associationer till litteraturen göra upplevelserna starkare.