Bakom den okände soldatens mausoleum står fotograferna. Och längre bort, bakom avspärrningarna, åskådare, på tå för att få en glimt av presidenten, men flaggorna och soldaternas ryggar är i vägen.
Den tredje maj 1791 antogs, under smått kuppartade former, Europas första moderna konstitution. I Warszawa stod folket och kungen enade mot de mäktiga stormän, som senare kom att vända sig till det ryska imperiet och Katarina den Stora för att återfå de privilegier majkonstitutionen tog ifrån dem. Det polsk-litauiska samväldet hade länge varit handlingsförlamat; den beryktade polska riksdagen där alla hade veto öppnade fältet fritt för korruption och särintressen. En upplyst konstitution skulle sätta stopp för detta och rädda Polen från den hotande undergången. Men den polska frihetstiden blev kort. Efter krig och ockupation genomfördes Polens slutliga delning 1795 och samväldet raderades från kartan. Därefter blev konstitutionen ett slagord och en idé, en symbol för det fria Polen.
Så långt historieböckerna. Nu var det 2006. Solen gassar, häggen blommar nedanför Kulturpalatset och maskrosorna har slagit ut, lagom till denna manifestation i patriotism. Ledighet, vårvärme, folkfest, gatuförsäljare. Folk har promenerat ner mot Plac Piłsudskiego, som är fullt strax efter tolv. Orkestrar spelar. Flaggor vajar. Soldater, scouter och poliser paraderar. Så, efter mycket väntan: Presidenten tar till orda. Han prisar fosterlandets framgångar, men blickar ändå vidare. I fri översättning: ”De som är bereda att bygga upp Polen ännu en gång, på nytt igen, de kommer att lyckas”, säger han. ”Jag hoppas att jag inte bara talar till de mycket konservativa, eller till de moderat konservativa, utan att alla polacker kommer att ta till sig denna maning.” En sådan här dag är ingen konservativ eller liberal, bara polack. Eller?
Undersökningar visar att stödet för president Lech Kaczyński minskar. Han upplevs företräda sitt parti, det socialkonservativa PiS (Lag och Rättvisa), mer än sitt land. Hans identiske tvillingbror Jarosław leder partiet som ännu inte lyckats skapa en koalition med majoritet i sejmen, fem månader efter valet. Den beryktade bondeledaren och populisten Andrzej Lepper från Samoobrona (Självförsvar) har tillåtits ta plats i regeringen, men det räcker inte. Propositioner om nyval får heller ingen majoritet.
En efter en läggs kransarna ner. Från presidenten, talmannen, premiärministern, diplomatkåren företrädd av den påvlige nuntien, i tak dalej, i tak dalej. Brevid hedersvakten flammar den eviga lågan.
I parken mitt emot ambassaderna: Barnen leker. Majsolen ler långt in på eftermiddagen, åtminstone två veckor härligare än i Skandinavien. En utflykt, majówka, för stadsbor som inte har någon stuga att åka till. Porträttmålaren lutar sig tillbaka på bänken. Och parkvakterna gör inte mer än loja försök att mota bort picnicfirarna från gräset.
—
Beatroot skriver ofta om polsk politik, ur ett europeiskt perspektiv
Radio Polonia har nyheterna, på engelska