Planen är att denna vår resa pallkragar på bakgården här, och börja odla min trädgård. Jag räknar med att sätta grönsaker och rotfrukter. Plötsligt nu när jag skriver kommer minnen från när jag som liten anlade trädgårdsland med rutnät av brädor hos farfar och farmor. Och minnet av nyskördad gräslök klippt över knäckebröd med smör.
Denna idé är jag förstås inte ensam om i vår. ”Urban Farming” är ju, rimligen efter många års bubblande, enligt initierade källor en av årets övergripande trender. Och det finns mycket kunskap att hämta. Här i Malmö kan man få tips och hjälp av Odla i stan. Sen tidigare finns också lärdomar och impulser att hämta hos både Mykorrhiza med sin odling i Enskifteshagen och Plantparken i Västra hamnen, samt hos Odlingsnätverket Seved. Mina efterforskningar har inletts. Jag försöker också slänga upp lite inspirationsbilder här.
Men jag håller mig till spaden, nätet och Malmö. Ja, och utöver detta odlande så kommer mina bröder i helgen och hjälper mig att brygga öl. Artonhundranittiotalsdrömmen lever.
…hur vi i stor utsträckning slentrianmässigt använder allt Google och Facebook kastar åt oss. Det eller något gammalt legacy-system som jobb eller skola envisas med att ha kvar. Men, nu har jag istället bytt till utbildningsplattformen Edmodo för mina distanskurser på Folkuniversitetet, och dessutom under en klassåterträff snubblat på Rizzoma, som är en arvtagare till det avsomnade Google Wave.
Det som höll mig upptagen under helgen var samvaro med bästa herrarna Tomas och Nils, med flera. En translik picknickkonsert tillika releasefest med VED feat. Christine Owman var huvudnumret. Där satt vi ett hav av kafébord, översköljda med psykedeliskt ljus från Kings in the Sky, och plockade med picknicklådor. Och lyssnade, föll i trans och nästan i sömn. Lyssna på ”Spectra” på PSL/SVT Play! (Ja, det är Uri Geller som hörs i början, från TV-programmet ”Äntligen en vit älg”.)
Efteråt var det fortsättning på Babel, där bandet DJ:ade lite mer lekfullt och med Rock lobster fick mig att Just Dance-rycka. Annars satt vi längst in i lilla rummet, som man gör, och mindes forna tiders bablar. Tomas kallade det fortfarande ”Jeriko” tidigare på kvällen, strax innan vi kom in lagom till att FRAK spelade i sina foliemasker. Men vår höga ålder till trots, eller kanske just på grund av den, hade vi en mycket bra kväll (som inte vare sig den eller fredagens slutade på svartklubb). Istället besökte vi den mycket eleganta skånsktematiska ölbaren Söder om Småland, såg en strutformad bunker på kockumsområdet och mycket mer. En in alles mycket bra helg.
—
Jag lovar att inte beställa medaljen och släpspännet, eller ens lägga upp bannern. #blogg100 är, tekniskt sett, ett misslyckande för min del. Men jag uppnår fortfarande det jag vill uppnå, så jag kommer in i matchen och fortsätter.
Besides: Det är motivationspsykologiskt väldigt fel att lägga upp utmaningar så att de går att misslyckas med i början, utan chans till upprättelse och instyrande på rätt bana. Därav är de flesta nyårslöften inte särskilt väl ägnade sina syften.
Häromdagen hasade jag mig över Amiralsgatan, vankade upp på Spångatan förbi Babelkyrkan och nästan ända fram till pälshandlaren som håller utförsäljning. Jag behöver skämma bort mig själv en del mitt i allt detta. Hörlurar för att skona öronen för den kalla vinden, den gråa paletån håller värmen. Lila mössan. Det slår mig att med mitt nu ganska ovårdade skägg och spretiga hår ser jag ut som en hobo, allra minst.
Men det gör ingenting. Allra minst här i dessa kvarter, men framförallt inte för mig, inte just nu. Jag går in på Casual Streetfood, det nya stället i Kao’s gamla lokal, som dessförrinnan var Lilla Budapest med härlig hemlagad ungersk mat, och ännu tidigare ett crêperie. Ja, den här långa raden av restauranger…
Men, nu alltså Casual Streetfood och jag associerar ur minnet till Bonnie’s Grill på Fifth Avenue i Brooklyn eller Burgerium på Friedrichsheins Revaler Strasse. Gatumat omsorgsfullt lagad, lite dyrare, mycket bättre
Jag väljer efter diet och får mina Fish & Chips, det är två rejäla bitar, med riktiga hemlagade Chips och Mushy peas. Det ser fantastiskt gott ut, och känns härligt, men jag tänker inte recensera maten när jag är förkyld och utan riktig smak. På menyn finns också burgare, enkla och dubbla på högrev eller vegetariska på svamp och svarta bönor. Även Chunky Salad, Fish Tacos, sremska och lammgrillare står på menyn, med mera. Men nu blir det detta och cola och sen milkshake för halslindring, och en äpplepaj kan jag inte låta bli, också den serverad i milkshakeglas, mer som en glass med paj än tvärtom. Ljuvligt sött och gott hur som.
Där gjordes senare anpassningar, och stället blev i andra händer något annat, likt men ändå olikt. Många andra ställen försvinner helt, som Lilla Budapest, och jag tänker ibland på omsorgen, drömmarna, allt slit som lagts ner. Nå, till Casual Streetfood kommer jag tillbaka, det är mycket bra, gott och trevligt det här, genomtänkt in i minsta chip.
…en subkultur med olikartade delar som ändå passar ihop, men först efter att man fått reda på att de ska vara där. Lite som legobitar. Jag lärde mig i dag att OS-guldmedaljören och På spåret-vinnaren Stefan Holm är Lego-fantast. Kolla den här bloggen.
Annorlunda, än hur det enligt kritiken har låtit på senare tid: Ett ändlöst omtag om frågor om fika och kanelbullar och lattepappor och what have you. Wilhelm Landerholm hade däremot en annan plan. Han trissade upp förvängningarna inför en serie meddelanden som skulle släppas på eftermiddagen. Folk som frågade fick autosvaret ”I think what I will say at 15:30 will interest you.” Och det gjorde det: Wilhelm valde att lyfta frågan hemlöshet – uppmanade läsare att komma med idéer, politiker överallt att tala om problemet och spred The Locals artikel om Soppkök Stockholms verksamhet, som inte bara handlar om konkret hjälp men också politisk aktivism.
Och det finns de som över hela landet gör likande initiativ. Även här i Malmö – och Soppkök Malmö söker efter fler volontärer och bidrar på bloggen med berättelser av personer i hemlöshet. Återigen behöver det inte vara en motsättning mellan att engagera sig direkt och att arbeta politiskt för en långsiktig förändring, snarare tvärtom.
Men: när Sweden vill få ämnet #homeless att trenda så dyker det upp protester och förlöjliganden – för att folk är cyniska och själva lite självhatande posörer, tänker jag först. Och så är det väl för vissa. Och andra kanske för att de önskar en kommunistisk revolution istället, som lösning på hemlöshetsproblemet bland mycket annat. Det senare är mer logiskt, men kanske ibland också en rationalisering av det tidigare.
Det finns alltid saker att göra. Både i köttet och på nätet, både nu och efter en högst eventuell och oklart definierad revolution.
(Disclaimer eller teaser: Jag kommer senare att skriva om olika meningar av ordet kommunism. Den intresserade, av varför benämningen känns fel för ganska många oavsett intentionerna hos den som använder sig av det, kan titta på Min sanning: Jerzy Sarnecki, med kriminologen som flydde Polen efter utrensningarna i slutet av sextiotalet. Eller ja, det är ett intressant program på många plan. Se det!)
Eftersom jag ännu inte är tillbaka i den form jag önskar, för att kunna skriva långt och bra – ägnar jag detta inlägg till att puffa för mitt Pinterest-konto. Där har jag så smått börjat lägga upp bilder igen. Det finns ett antal teman; DIY Projects (projekt jag skulle vilja bygga eller bara tycker är roliga), Polish Design (i alla varianter från muralmålningar och affischer till kläder och prylar), Infrastructure (med smarta, intressanta eller kuriösa exempel), For the Home (just det, heminredningsidéer), Urban Gardening (som handlar om den godartade trenden att få mer av grönska och odling in i stads- och hemmiljö). Och så Just fun and nice (där det just nu bara finns en klassisk Macintosh byggd i lego)
Som med alla nya tjänster har jag (och många med mig) frågat mig: Vad ska man ha det här till?
För mig ger det lite av känslan från när jag var liten och uppkrupen i mina föräldrars säng ”läste möbler” i Sköna hem med mamma. Eller av när jag hittar ett alldeles för dyrt magasin på Pressbyrån, eller snubblar på något coolt i ett hackerspace. Det behöver inte alls handla om lyx, flärd och ouppnåeliga drömmar. Det kan vara praktiska tips lätta att ta efter, eller konst. Eller, vilket jag ibland imponeras av men egentligen inte tycker hör hemma i mitt flöde: ändlösa mängder infographics. Nej, då börjar jag tänka på ett annat sätt, det blir inte den ordlösa kreativitet, fantasi och njutning jag var ute efter, just där och då.
Men Pinterest fyller en nisch. För att jämföra med Instagram: Du behöver inte vara en bra fotograf, hitta rätt vinkel och filter (även om du kan fota i appen) – de flesta bilder kommer sannolikt att vara hittade någonstans på nätet. Du behöver därför inte åka till exlusiva platser eller baka oerhört läckra jordgubbstårtor, heller, istället är det din skicklighet som curator som behövs och eventuellt uppskattas. Och det är ju något annat.
Nu får den här sjukan gärna vara över, så att jag kan skriva längre texter. I dag har jag sorterat papper, letat vaxduk på nätet (CCR-lila, eller årets färg smaragd, för att gå mot den gula tapeten i köket), läst på om Odla i stan för våren här i trädgården. Strukturerat upp och diskat vad som känns som allt porslin, alla glas och alla bestick jag har. Läst viktig artikel av Zaremba och bra krönika av Kielos. Och sett Lönesänkarna.
Det finns ett par orsaker, eller ja fler men framförallt ett par, att jag har rest så mycket i öst. Dels för att det är det jag har haft råd med, helt enkelt. Och för att jag gillar att göra tvärtemot här, visa på något annat. Varför Toscana men inte Bosnien? Varför ett franskt slott istället för ett rumänskt? Om det ska vara en riviera, varför inte den österrikiska? Och för mig är det en poäng att fler har råd med detta än motsvarande semester i Västeuropa.
Det är numera enkelt att åka österut: Ta WizzAir till lämplig metropol, sen tåg eller buss sista biten. Är det mest bekvämligheten, eller just ett byte av miljö och avlösning från ansvaret därhemma du behöver? Fundera på det.
Drabbades av en snilleblixt om hur jag skulle organisera mitt nya hemmakontor. En hörna som det inte varit mycket med, blir full av kraft. Jag mäter och tittar efter en lämplig bordsskiva.
Jag kommer att kunna se ytterdörren när jag sitter vid skrivbordet (mycket viktigt har jag hört någonstans och det makes sense), jag har nära till arkivskåpet, köket… Mycket fint.
