Att sätta sin egen nivå

Leave a comment
Okategoriserade

Det verkar så… halvt. Halvbildat, halvfullgånget och halvvuxet, detta att bortskämt klaga över sin samtid. Att det inte finns tillräckligt intelligenta och spirituella människor i närheten, att allt har fallit samman i dekandens och förfall. Det finns något av denna giriga tonårsglupskhet också i Horace Engdahls ord om att ”Tyskland är Sverige för vuxna”.

Nå, han har å andra sidan också sagt: ”Problemet med elitism är att man bara får med de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga.”  Något liknande är Gombrowicz inne på i Ferdydurke. Kan det inte alltid få vara så? Att intelligensen slår mot de inbillska, anspråksfulla, snarare än på de enkla målen?

Ett sätt att höja nivån i det högst närvarande nuet är att göra det för sig själv, i sin egen dagbok, i bloggen, i skrivandet. Ett annat sätt är att göra det i läsandet, och just dagböcker är en fascinerande startpunkt. Gombrowicz egen, till exempel. Eller kanske Jörn Donners, som just landat på bokhandelsdiskarna.

Som folk är mest: The Lomax files

Leave a comment
Okategoriserade

I kväll firas Earth Hour, avslutningen på Teaterns dag och Arduino-dagen, för att nämna några saker. Men här slår regnet mot rutan till en varm lägenhet, och det verkar inte finnas något som kan tävla med att följa med i Alan Lomax resor.

Alan Lomax fältinspelningar med folkmusiker är något alldeles enastående. Han utgår från den rika smältdegeln i väst och följer spår ut ner i Karibien, till Europa och vidare in i Asien. Hela hans arkiv om runt 17 000 ljudinspelningar finns nu tillgängliggjort, prydligt uppmärkt och försett med annoteringar, sökbart och framför allt – lyssningsbart!

Jag har hittills besökt North Carolina, Tuvarepubliken, Île-de-France och Nevis, men det är bara en liten bråkdel av alla anhalter på resan, och förutom musik finns ljudillustrationer, kommentarer, intervjuer…

Att få syn på historien

Leave a comment
Okategoriserade

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.

När det behövs ser ändå ingen klart.
Nej, bara när det gällde att slå ner
och arma ut vad hjärtat sammanspart
av dröm att leva på i onda kalla år.

ur Aniara, tjugosjätte sången.

Oavsett om det handlar om en andrepilot i en cockpit, eller om det handlar om hela vår mänskliga civilisation, kommer jag ganska ofta att tänka på det här citatet: ”Det finns inget skydd mot människan”. Och nu när så mycket tankar går till vad som hände innanför och utanför dörren till flygplanets styrhytt började jag också att tänka på den här scenen, som börjar i ett övergivet plan och mynnar ut i vad de där postapokalyptiska filmerna egentligen ska vara till.

(Och nej, det är inte första gången jag länkar till den, men se hela filmen, verkligen: The Pervert’s Guide to Ideology )

Égaliberté – frihetens och jämlikhetens ömsesidiga beroende

Leave a comment
Arbetsprover

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek har ibland uppfattats som en motsägelsefull provokatör – men efter 2011 års utbrott av sociala rörelser, från Occupy-rörelsen till den arabiska våren, har han ofta uttryckt sig mindre ironiskt. Efter uppresningen på Majdan i Kiev under slutet av 2013 kom han med ett entydigt försvar för Ukrainas strävan mot Europa. Europa har visserligen problem – men det är lyxproblem, jämfört med vad Ukraina upplever. Enligt Žižek kan Europa i Ukrainas strävan efter att bli en europeisk stat se de bästa och sämsta sidorna av sin egen historia: samma rättfärdiga strävan efter frihet och jämlikhet, men också samma olycksbådande nationalism. Europa bör sätta sitt hopp till strävan efter de bättre drömmarna, menar han, och tar upp just den kombination av jämlikhet och frihet som den franske filosofen Étienne Balibar kallar för égaliberté.

Den franska revolutionens frihet och jämlikhet, sammanfogat till égaliberté, har från början kännetecknat den västeuropeiska välfärdsstaten, menar Balibar. Men denna égaliberté utsätts för stort tryck – både utifrån och från inre motsättningar. En inre motsättning blir tydlig när man tänker på hur åtskilda begreppen uppfattas: till höger ses friheten som en överordnad, ibland naturgiven, rättighet, som bara under ideala förhållanden kan följas av jämlikhet. Vänstern har å sin sida ofta varit villig att offra friheten på jämlikhetens altare.

Men frihet och jämlikhet, så som idéerna formulerades under franska revolutionen, hör mycket tätt ihop, menar Balibar. Inte av någon metafysisk anledning, men för att de historiskt hör samman, och de erövras och förloras tillsammans. Det ena är ett mått på det andra, och samma tendenser som upphäver det ena upphäver också det andra. När friheten upphävs, som i de socialistiska staternas historia, uppstår en nomenklatura med privilegier, och jämlikheten upphör. Å andra sidan: i ett samhälle där jämlikheten blir för låg, hotas själva möjligheten att utöva friheterna, och friheten blir därmed teoretisk.

Mänskliga rättigheter, friheter, anses ofta tidlösa – medan medborgerliga rättigheter, som gör jämlikheten möjlig, är specifika för varje tid och plats. Men den franska revolutionens deklaration om de mänskliga rättigheterna gör inte denna skillnad på ”människan” och ”medborgaren”, menar Balibar. Deklarationen uppstod ur en dubbel kamp – mot det absoluta kungaväldet (för frihet) men också mot adelns privilegier (för jämlikhet). Dåtidens privilegiesamhälle påminner oss om att jämlikhet inte bara handlar om ekonomisk jämlikhet, som upprätthålls av ekonomiska tillgångar alla medborgare är berättigade till. Inom jämlikheten finns också en dimension av social rättvisa, som berör alla synliga och osynliga privilegier.

Balibar konstaterar: De mänskliga fri- och rättigheterna är helt enkelt något som vi tillerkänner varandra, och de är inte naturgivna. De uppstår tillsammans med konkreta medborgerliga fri- och rättigheter, och har precis som dem tillkämpats och måste upprätthållas och garanteras. Och det görs genom nationsbygge, av sociala rörelser, och i revolutioner.

Så, det finns verkligen saker att kämpa för. I Ukraina blev de styrandes korruption och maktmissbruk en tydlig första fiende att angripa. I Europa är utmaningen däremot att i kristider leva upp till och upprätthålla det som ser så åtråvärt ut från utsidan: nämligen att stor frihet och stor jämlikhet faktiskt har kunnat förenas, under relativt stabila former.

I krisens spår är jämlikheten på tillbakagång, och ”liberal” har blivit ett skällsord bland vissa. Men man bör nog skilja på de kritiker som vill ge jämlikheten samma dignitet som friheten, och på de som med uppgivenhet eller propagandanihilism gör gällande att ingen frihet ens är möjlig. Žižek sällar sig till det första lägret, och förnekar att han rakt igenom skulle kritisera liberala värden. Han avfärdar den pseudomarxistiska tesen att formella friheter inte är något värda, och fortsätter: Bara när vi är formellt fria inser vi vad vi fortfarande saknar.

Ett samhälle där människor vet sin plats, värderas olika utifrån födsel, och styrs av en stark ledare, det var den gamla regim som föregick den franska revolutionen. Men det är också en beskrivning av det samhälle som växande rörelser från Frankrike till Ungern vill återupprätta i Europas länder. De får stöd av samma krafter som vill etsa fast bilden att Ukrainas uppror bara var ett maktpolitiskt spel, och kanske dessutom: ett meningslöst kaos i en värld där varken frihet eller jämlikhet är möjlig.

Sändes i OBS, Sveriges Radio P1, 23 mars 2015. Lyssna i spelaren nedan.

Sorgenfri evenings

Leave a comment
Okategoriserade

Åter en lång dags kväll och på soffan funderar jag på om jag kommer att lyckas se Tinker Tailor Soldier Spy – gillar ju Alfredson/van Hoytema, och det gamla kalla kriget kanske på ett udda vis kan skänka en välgörande distans från det nya. Men jag har varit för trött och valt sängen efter inledningsscenerna, flera gånger.

Gör en ny ansats. På vägen dit har jag snubblat över ett fint flöjtsolo, från Dungens spelning på Psykjunta 2o13.

Artrikedom

Leave a comment
Okategoriserade

Jag sluter trött ögonen om kvällen, och funderar över vad jag egentligen gjort i dag, som kan vara värt att minnas.

Förmiddagen kommer för mig, och så en massa ord: rhododenron. Kaukasisk förgätmigej, kaprifol. Tussilago som bryter upp asfalten. En ovanligt stor lagerhägg och en magnolia: den bör få växa fritt. Många daggkåpor.

Fläder som sprider sig lätt på bakgården och vid grinden ett träd som om hösten ska dofta kakor i vinden som sveper mellan grenarna. ”Har du känt det?”, frågar trädgårdsmästaren.

Jag vet inte så mycket som jag trodde om trädgården här, får jag erkänna, men jag ser nu ännu mera fram emot våren.

En kväll på Tambourine 

Leave a comment
Okategoriserade
IMG_0247.JPG

Så mycket historia… Jag minns att mycket av det jag hade med mig när jag till slut begav mig utanför Sverige, när jag sa ”svensk” och var bland jämnåriga européer, var musik: Cardigans, Hives, blev nickningar på indiegolven i Warszawa.

Nu står jag på innergården, på fest hos Tambourine Studios, och tänker på all historia. Alla låtar, allt detta soundtrack till våra liv, som spelats in här.

Jag tänker på det också när jag ensam, vi sidan av festen, sjunker ner i en soffa i minimal men smakfull och välljudande studio/kontor och hör Thomas Öbergs 5.1-installation. ”Det här rummet är ditt.”

Jag träffar den gamla bekant som bjöd in mig hit, och får reda på att han spelar in material till en Tahrir-app med Ramy Essam, som blivit fristadsmusiker i Malmö.

Kvällen fest cirklar kring Stella Lugosi, som gör en liveinspelning. Den streamas på storbild ut på gården. Känslodjup sång och mbira tränger ut till vinminglarna, basen läggs på, sen trummor, vi hör och ser låten växa fram i tagningar, på lagom behörigt avstånd.

”Ta det en gång till!”