Efter att ha läst Settembrinis första utfall mot Hans Castorp, inser jag att mitt observerande av twitterträtor, mellan människor som ändå vill föra sig, alltid har varit det jag tänkt det ska vara. Samma studie i ideal, temperament och bevekelsegrunder.
Nära långt ifrån
Jag har sett olika åsikter om Radiopsykologen, och: jag förstår att för någon kan det kännas för påträngande, för nära, med en sådan distinkt terapeutisk röst rakt in i den intima sfären. Men, i ett offentligt rum där vi (tack och lov, på det hela taget) ändå har börjat öppna oss i alla möjliga sammanhang, så är detta program mer varsamt och ansvarstagande än det mesta vi har fått höra och se, från Dr. Phil till vanliga snabba reportage som av tidsbrist kan komma att behandla någon fel.
Här är ett avsnitt där Radiopsykologen framstår som den public service det är.
Mer nattmusik
OK, den här kommer från Filip Lechs spelning nyligen, och ja, det är en nattmix i bästa Eldorado-tradition. Det är talade inslag också, och däribland något så klassiskt som en avslappningsövning.
Bland mer rent musikaliska nattmixar, så har jag ett par pärlband här sparade som jag återvänder till, år efter år: ”Chants in Cosmos” av Cecilia Paisley Flink och så ”Tussilago” av Stephen Hawkings.
Hungern sätter in igen
Efter att ha bloggat om favoritreceptmakare, kan jag inte sluta att tänka på mat ännu en kväll i rad. Körsbärstomater på burk har fått ge sötma åt en anrättning till, och jag är mätt och belåten, men ändå… fastnar jag framför dessa så kallade praktiska tips.
Men min hunger är rätt konceptuell, just nu. Känner trots allt ingen lockelse att gå ut i köket efter en rejäl slev dijonaise…
Nya förskrivningar
Jag är väldigt road av att laga mat. En gång – det måste ha varit i ett kök – delade jag in mänskligheten i två delar: de som inte kunde laga mat, och de som hade den begåvningen. Ungefär som med musikalitet, eller intellektualitet (ni hör).
Själva teorin verkade ju till min fördel här, och jag minns inte vad som fick mig in på dessa tankar: det har visat sig sen att min kökspartner då visst kan laga mat och det mycket bra. Han följer gärna kokboken, det var nog så jag tänkte, medan jag bara kör. Hursomhelst har vi båda kanske mötts och gått förbi varandra, för jag följer numera slaviskt recept ibland, inte bara på saker som Sachertorte utan också de kanadensiska pannkakor som ju faktiskt visat sig oöverträffade. Mina grytor och soppor däremot, de är just i mycket beroende på dagsform.
Nå: inspirierande recept, ändå: Jag länkar från min receptsamling till Therese Svenssons blogg, still going strong, som kombinerar så många bra attityder. Jag hänvisar också till en numera nerlagd blogg, som väl får ersättas av Riktig jävla mat, Margit Richerts nya blogg. Ungefär vad det låter som, och väldigt annorlunda än Jävligt gott, där allt är vegetariskt. Jag fick tips om den i dag, och gav tillbaka tipset om den numera tydligen sällan uppdaterade En fransk vegan.
Sommarläsning inledd
Jag räknar med att Bergtagen följer med på tåg likväl som i vilstolar.
Ekots vibrationer
Oavsett vilken sinnesstämning, egentligen, är den här kosmiska musiken något jag kan lägga mig ner och låta flöda in. För frid, eufori: just kanske en oproblematisk vila som kan mynna ut i någon av dessa tillstånd. Sömn och dans är två lika acceptabla följder av musiken. Ett tomt rum och en stimmig lokal är två lika lämpliga platser.
(Och apropå plats så spelar alla band i den länkade listan på Psykjunta i år. Och jag har – nästan säkert – beslutat mig för att åka dit. Det blir Psykfest också, en förfestival i Malmö också, också den med bra band.
För det som växer
Ett strilande regn hörs mot fönsterblecket. Hoppas det håller sig till de här timmarna, precis som salsarytmerna från Cuba Café. I morgon tänkte jag ta en andra vända till Malmö Garden Show – en demokratisk utställning, även med gott om balkonginspiration och uppslag för innerstadens odlingslådor.
En vanlig dag på Twitter
Trafiksituationen vid svenska skolor, Warszawa poddas av svenska arkitekter, Daily Mail från 1938 klagar över judiska flyktingar, antiimperialism som ”sista pilen i kogret”, delningsekonomins apostlar börjar tala om elefanten i rummet… Och Nils skriver om big data och så tipsas det om polska trämoskéer och om jobb för Östgruppen.
Alltså: följ mig!
Meteorologiska insikter
Jag möttes av stor skepsis, när jag redogjorde för mina elever att sommaren i genomsnitt anländer till Malmö den 8 maj. Det här är ingen sommar, menade de, knappast bevekade av att jag googlade fram SMHI:s karta för innevarande år. Även om det finns en vetenskaplig definition av svensk sommar, låter den sig inte omedelbart förmedlas genom sin uppenbarelse.