”Skriv aldrig om ett land som du besökt som turist”. Så, ungefär, skrev Danilo Kiš i ”Råd till en ung författare”. Just nu känns det som om jag skulle kunna gömma mig bakom detta, för har på Korčula, i den dalmatiska övärlden, är jag just blott och bart turist. Den venetianska gamla staden har något av – tänkte säga Disneyland men annars, ja Venedig är ganska bra – över sig. Mitt bland vita klippor, gröna skogar, smaragdfärgat vatten.
Stävade ner från Rijeka, Kroatiens främsta hamnstad i går kväll, med en gammal färja som gått i svenska vatten av allt att döma. Att inte ha tid, att inte ha täckning för att skriva innebär också att jugonostalgi, alla partisanmonumenten mittemot madonnorna i mainstream-EU-Slovenien, Titos torg, trg, som finns kvar på sina ställen, att allt detta är erfarenheter som får ligga till sig. Jag känner inte dessa länder, inte på något satt. Det här är snarare en första sondering av terrängen. Så först gäst, sedan liftare, sedan turist, nu ikväll äkta backpacker på Fresh, imorgon vidare till Bosnien och då reporter.
Underbart! Ända sedan min barndoms vinterresor har jag velat återse Korčula och Hvar. Måste definitivt dit ner i höst! Cheers!