Göteborg, söndag.

Whisky och soda på avslutningspresskonferensen, ”skål och välkomna… den här mässan… är fantastisk…”. Bokfylleåterställare. Tar mitt glas och slår mig ner vid datorn istället..

Gårkväll: efter att bara fått vaga tips om förlagsfester, och redan sett vilken färg Lennart Hellsing har på kostymen detta år (rosa), frågade jag om goda råd från riktiga göteborgare, fick mycket trevlig utekväll på i tur och ordning The Rover, Kontiki och Bam-Bam på Rio Rio. Det senare ett ångande syndens näste, det blev dock inte fullt så syndigt som förespeglades en bekant, lika bra var kanske det. Bra dans, ni ömsom skrattar och fnyser åt mina genrebstämningar, men det var smalt och brett i eklektisk röra. Kontiki vid Slottsskogen, var bara till dekoren likt sin namne i Köpenhamn. För kvällen med rockabillyklubben King o’ Klubs främst frekventerad av den icke-kristdemokratiska sortens anhängare, fler tatureringar än V8:or.

Fredagskvällen var en serie sena ankomster Världskulturmuseet, Valands, Pustervik; elskvaderns Weimarfest på Odd Fellows kom vi inte iväg till. Men det togs igen, som sagt.

I det babelska bibliotek som bokmässan är finns det givetvis mycket som aldrig förmedlas, men det sållas inte bara av utrymmesskäl. På de bonnierkontrollerade bokmässebloggarna (vid närmare eftertanke tre av de fyra jag länkade till sist) nämns ingenting om syndikalisternas aktion mot Bonniers monter, sammandrabbningen av fackaktivister, poliser och Paulo Roberto vid montern. Pikant, politik. Kändis kändis..

Det har alltså inte bara varit det tråkiga mellanår, denna högkonjunkturens kulturella övermognad det skrivs om. Ändå är bokfylla är kanske en träffande term. Ett mellanår, som sagt, ont om stora namn. Konfliktfria seminarier. Endast lågmälda drapor i bloggar och spalter i kölvatten av väsk-, kanon- och poesidebatter, hovsamma holmgångar på det smala näset mellan folkföraktets Scylla och paternalismens Charybdis. Kvällstidningarnas kulturredaktioner battlar poparbetare mot popborgare.

Nu dags att gå ner på golvet för ett svep runt den sista timmens sista rea på rean. Aggressioner stiger i pressrummet. Två kollegor bakom mig, en frilansare är sur för att hans hyregäster inte betalat, tar ut det på en annan vid bordet. ”Han slåss. Gå ifrån mig! Gå ifrån mig!” Han gör så, svarar: ”Du behöver hjälp”.