Jag såg en demo och läste en bok

Leave a comment
Okategoriserade

Jag sitter på kontoret när demonstrationståget passerar, norrut längs Bergsgatan. Jag släcker ner och rusar ut. Folk tittar på, intresserade, nyfikna men lite avvaktande. Tåget är inte så långt, och de allra flesta är unga. Det är elvaåriga killar, tonårstjejer, folk från Möllan. De ropar ”Jalla jalla, Sverige åt alla!”, ”Vad ska vi göra? Krossa rasismen!” och framförallt: ”Inga rasister på våra gator”. Det snabbt organiserade nätverket bakom samlingen heter Malmö hjärta mångfald.

Samma dag läser jag Fult folk: Samtal med sverigedemokratiska väljare av Linnea Nilsson och Emil Schön. Boken syftar till att förstå just väljarna, och inte aktiva sverigedemokrater. Intervjupersonerna är sådana som ”var mycket väl medvetna om att det anses fult att rösta på Sverigedemokraterna, men som gör det ändå, eller gör det just därför”. Det är en samtalsbok, med möten i Malmö och i Landskrona, på Södermalm och i Hörby. Texterna kompletteras med citat från Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs analyser av vilka som röstat sverigedemokratiskt i valet 2006, och ett par intervjuer med personer som granskat Dansk Folkeparti (”Vi ska jobba på andra sätt än att ta avstånd”) respektive Fremskrittspartiet (”Fremskrittspartiet är det enda parti som söker sig till arbetarklassen och lyckas”) under lång tid. I slutordet skriver författarna:


I Sverige idag fungerar Sverigedemokraterna och dess väljare som den stora fienden som ska hållas utanför, en motbild som man kan identifiera sig gentemot. De är intoleranta, jag är tolerant. Väljarna förutsätts vara ogenomtänkta, missunnsamma, egoistiska rasister. (s. 166)

På ropet ”Inga rasister…” finns det väljare som svarar ”Jag är inte rasist, men…”. Den som vill förstå detta ”men” bör läsa Fult folk. Tills dess, läs också Virtanen och fundera vidare, i termer av segregation och klyftor i resurser och skolresultat:

Är det så roligt att kommentar fälts männen sär skriver? Är det verkligen något att fira att alla grannar du känner åtminstone är som du, om bor på Möllan eller vid Mariatorget?

Att sverigedemokrater skanderar dumma sportramsor, är det det som gör dem så förhatliga?

Det är nödvändigt att peppa varandra, men Dressman-hatet, do you really wanna go there?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *