Status: It’s happening. Blogginläggen tar skimrande form, faller inför min flimrande inre syn som eteriska tetrisblock ner i veckodagsschakt i kalendern, i den närmaste framtiden. Det är bara att skriva, skriva, skriva – lätt att säga till andra men svårare att följa. Men det kommer tillbaka, och kommer rätt snabbt.
Och det här med att följa almanackan och årets skiftningar som uppslag för vad att skriva om, det är åtminstone mer förutsägbart, och tänjbart än vad Uppdrag Granskning, DN och SVT Debatt kan tänkas få ur sig. Och det rör antagligen oftast fler. Vi har fortfarande en relation till väder, vind, vad köpmän bestämt och tillochmed vad helgon en gång gjorde.
