Låt oss tala om dżender, bejbi

Leave a comment
Okategoriserade

Gdańsk

”…and for the upcoming Women’s Day we have a selection of ladies’ fragrances, sweets and other gifts at discount prices…” Stewardens röst i högtalaren påminner oss i luftrummet över Östersjön att handla presenter inför morgondagen. En sed som finns kvar, likadan i Polen som vad jag förstår i Ryssland. Och på många andra ställen. I Malmö annonserade en blomsteraffär häromåret: ”en färgstark blomma till en färgstark kvinna”.

Men det är inte en mindre politisk dag här än någonstans annars. På söndag hålls i Warszawa en stor demonstration för jämlikhet och jämställdhet – i skolan, på arbetet, i hemmet. Det är samling utanför Kulturpalatset och sedan marsch mot sejmen. Föräldrar bjuds in och kan demonstrera med hjälp av dubbeldäckarbussar som utgör ett särskilt ”kids block”, där barnen hålls sysselsatta med kritor och sagor.

I år sker den årliga manifestationen delvis som svar på en utalad kampanj mot ”genusideologin”, ett begrepp som nu rymmer allt från den mest grundläggande sexualundervisning till – ja, allt som avviker från en mycket snäv patriarkal och katolsk familjesyn. Årets ord i Polen 2013 blev just ”gender”, och kring detta finns många anekdoter. Om biskopen som vid en debatt kallade genusideologin ”värre än kommunismen”, till affischerna i skolor som uppmanar till att skydda barnen från genus. Det sistnämnda ska ha fått barn att fråga hur man vaccinerar sig.

Du kan skratta. Eller förfasa dig. Men det verkligt nedslående är inte att katolska kyrkan i Polen just nu lanserat den här kampanjen, utan att denna just nu så aggressiva socialkonservatism är så plastisk. Den verkar kunna tas i bruk av vilket nationellt eller religiöst projekt som helst. Den finns  bland högerextrema i Centraleuropa och den proklameras i Putins ”antifascistiska” Ryssland. Bakom den ligger rädsla och cynisk politisk manipulation.

Naturligtvis finns det hopp. Ingen reaktion utan aktion, som jag brukar tänka. Jag reser mig och går i väg till plattformen, hoppar på tåget mot Warszawa. Jag inser att jag i mitten av en full åttapersonerskupé, där hälften är machon i kollektivtrafiken, inte kommer att få någon sömn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *