Jag minns en filmscen: Billy och Wyatt i Easy Rider passerar en hippieby på sin väg mot New Orleans. Byns invånare har kommit för att leva i samklang med naturen, men kan ingenting om att odla markens grödor och kommer att gå under.
Och en annan sak: Varje gång jag lyfter på locket till en bytta Bregott, läser jag: ”Naturen är god”. En bekants barn sa: ”Tänk om det stod ’Naturen är ond’, bara på ett enda paket”.
Jag kommer att tänka på allt det här när jag ser Jenny Bergs utställning ”Attacksimulator, redovisning, information” på Skånes konstförening. Jag tänker också på sköna killar som lämnat civilisationen för att leva i det vilda, som i Into The Wild eller Grizzly Man.
Jenny Bergs redovisar olika projekt för återvändande till naturen. I utställningen ingår modeller, teckningar, och videoinspelningar där jord sprids ut på golv, ett läger slås upp, och utforskare närmar sig naturen med barn som inte verkar mycket mindre insatta än de vuxna.
Central och genial i utställningen är den gigantiska attacksimulatorn. En upprättstående isbjörn, framför ett enkelt liggunderlag på golvet. Med hjälp av en fiffig vinschanordning, kan besökaren, liggande på marken, få den gigantiska isbjörnen nedsänkt mot huvudet i en långsam men hotfull rörelse.
Bergs utställning präglas just av en diskret, självkritisk humor, som driver en hel del med konstnärers redovisningar av sina forskningsprocesser. Den här humorn och distansen ser också ut som en väg ut ur den tröttande och ofruktbara debatten mellan Upplyst Urbant mot Föregivet Flummigt. Om konstnären och idealisten tar vetenskapens språk och bara lämnar förvirring tillbaka, måste det också sägas att alla vetenskapsmän är människor och på ett grundläggande plan samma skrattretande myror. Vi dras till det här. Vår dårskap är vår, både i byggandet av civilisationen och i flykten från den.
Lyckligtvis kan vi reflektera över detta. Civilisationen bär civilisationskritiken inom sig, och måste göra så för att överleva. En ren Upplysning och Modernism, fri från allt från romantik och massrörelsers känslostormar till hippies och postmodernism, blir en lögn i sig.
Naturen är inte god, men det är inte vi heller.
Sträva efter det goda kan vi, dock.
—
Idéer såväl om att naturen är god som att ny, förbluffande teknik kan lösa allt utnyttjas av bedragare som vill tjäna pengar på människors desperation, som medicinreporten Anna Bäsén visar i Expressen.
