Så är det alltså köpfri dag.
Vissa är bestämt mot: Johan Folin och (enligt Rakel Chukri) Andreas Ekström t.ex. Andra, som Rakel själv, kan inte bestämma sig. Men jag säger som så här: Für mich kein shopping idag, inte Moleskin City Guide Berlin, inte button med texten ”Thanks for the add”. Som jag hade köpt i annat fall. Däremot mat och dryck. Kanske inte oväntat för någon, jag har ju uttryckt förtjusning för oulipo, självpåtagna begränsningar, liknande upptåg, tidigare.
Det finns flera sorters invändningar mot den köpfria dagen. En att det är en meningslös pose, en mask, det är ju bara att köpa imorgon istället. Och det gör vi ju. (Kanske har något med vad man i vårt världens modernaste postprotestantiska land har fått inpräntat om katolikers och muslimers konstiga vanor. Fasta? Varför då? Man kan ju äta dubbelt så mycket sen ju då om man vill. Vår aritmetiska logik ser bara att samma antal ton proteiner, samma antal kronor sannolikt kommer att konsumeras ändå. Nu innehåller ju fastan fler moment än så, men det tenderar att komma bort i beskrivningarna.)
De andra, mer engagerade, motståndarna låter påskina att köpfridagsivrarna är dödens hantlangare. Tänk om alla slutade handla – det vore ju döden för den mänskliga civilisationen. Mer handel, inte mindre, är en vitt omfamnad metod för ökat välstånd – och, så välvilligt tolkar jag er där, ja ni har rätt. Men det handlar inte, eller behöver inte handla, om det.
Att ta en dag – då det annars konsumeras som bäst, för vi tror att det är sättet att uttrycka vår kärlek och glädje – för att hålla en tanke levande, för att fundera över detta, det är vad det handlar om. Att säga att ”konsumtion leder till välstånd” är en grav förenkling. Fundera på det ni. (Vad konsumerar jag, hur har det framställts och varför?) Lika grav som att säga att ”konsumtion leder till fördärvet”.
Om vi nu måste köpa ovan nämnda anteckningsböcker eller exklusiv rom, vad vet jag (exempel på traditionellt manligt könade skitdrömmar jag kan drömma) just idag så gör vi det, men låt oss åtminstone ha åtminstone en tanke i huvudet om att det var ett aktivt val.
Och det handlar inte om att posera för att visa sig bättre än någon annan, utan att hålla vissa tankar, vissa frågeställningar och vissa ideal vid liv. Och en viss debatt – och det har ju lyckats som vi har sett. Båda sidor talar åtminstone om ett medvetet konsumerande.
—
”Es ist die Verdummung der Menschheit”, säger ägaren, i smårutig kavaj och vågigt blonderat hår, jag uppfattar inte alls vad han syftar på. Sitter på Schnell & Sauber, tvättomat och kafé på Torstrasse. Tidigare på Circus, numera Belushi’s, vid Rosa-Luxemburg-Platz. Träffade helt oförhappande en lundabekant, snackade lite urbanteori och fick bra tips för kvällen. Och tack alla ni andra som berättat vart jag ska styra mina steg! Tschüs, schönes Wochenende, får gästerna med sig när de går och det får ni med.
Andra bloggar om: buy nothing day, buy something day, konsumtion, shopping, berlin
Två reflektioner. Först, tänk om världen vore som Österrike med ”Sonntag – Ruhetag”; en dag i veckan som ger andrum i konsumtionen. Även om det kan innebära att man som glömsk svensk måsta ut till flygplatsen och den där belägna söndagsöppna mataffären för att kunna laga den där middagen man lovat bjuda vännerna på. Sen, nu när du är i Berlin, gå på eftermiddagsbio och se ”Free Rainer”, höstens tyska feel-good-film som tycks öppna för fler möjligehter än konsumtion/askes.
Tack för tankarna! Jag ska kolla in om det inte ska bli film, har också fått tips om Pictoplasma-festivalen. Hursom hoppas jag det blir annat än konsumtion/askes ikväll.
Hinns nog ingen bio… Men jag ska se om den möjligen går imorgon eller i Polen kanske.
Jag skrev om näst(näst) sista stycket lite, känns mycket bättre så här. Trots allt sin egen konsumtion man ska skärskåda.