Gabriel Stille

Sverige är det enda land i världen som inte är nationalistiskt. På så sätt står vi som en civilisationens fyrbåk, en upplysningens och demokratins ledstjärna en annars medeltida värld av frenetiskt flaggviftande grottmänniskor. Så, lätt modifierad, ser den svenska nationalistiska självbilden ut. Den svenska nationalismen är djupt subliminal. Omedveten. Och därför, påstår jag, mer svårhanterlig än exempelvis dansk eller norsk. De fördomar vi har svårast att göra upp med är just de vi inte ens […]

Nyligen kom jag på varför artiklarna i The Economist vanligen är osignerade, de är ju skrivna av den osynliga handen… Denna regniga dag plockar jag fram surveyn om Polen från förrförra numret, och ett gulnat häfte från 1995, ”Central Europe – The return of the Habsburgs”. Saker har ju hänt, och min nyfikenhet på Sanningen om detta är stor. The Economist är alltid självsäker, men ödmjuk. Som det anstår en gentleman. ”Så här är det, […]

Min kollega fixar en on the fly-ackreditering till mig och jag går på internationell bokmässa i Kulturpalatset. Väl där upplever jag en märklig déjà vu; samma montrar, samma vita ytor, godisskålar, Acer-laptoppar och Ikeamöbler (Vad hade jag väntat mig? Elefanter? ”So the people here have ten fingers, two ears..?” retar mig kollegan, polsk-judisk kanadensare) Men det är nog det att bokmässa är ett särskilt medvetandetillstånd för mig, allt finns där, alla som är något och […]

Natt mot torsdag. Stadsbussarna har blivit triumfvagnar med öppnade rutor, ropen skallar och röd-grön-vita halsdukar höjs. Kravallpoliser och supportrar defilerar nedför Nowi Świat. En student kommer fram till mig, med sår i pannan, han vill låna mobil. Visar legitimation och bankkort. Han säger att han blivit misshandlad av polisen. Legia är polska mästare i fotboll 2006.