I skrivandet finns det olika sätt att ta paus. I bästa fall får jag ett meddelande vid precis rätt tid, när en text precis är inskickad (som i dag), och går ner på stan för att dricka kaffe med en vän. I värsta fall, ja, då har jag glömt att äta och irrar planlöst omkring och bländas av solen och är trött och yr – men inte så i dag, alltså. På kvällen väntar nästa […]
Den första riktigt vackra och soliga vårdagen – var ju en just passande dag att sitta inne och skriva, skriva, tänka, och skriva lite mer inför en deadline (eller två, rättare sagt). När jag gick ut för att handla såg jag ändå ett av demonstrationstågen ringla sig in i Folkets park, och på väg hem hörde jag talet skalla från scenens högtalare, studsande kring Amiralsgatans fasader. Jag minns det som lika soligt varje år: för […]
Det ska sägas början: jag är inte på humör. Inte för att stå ensam vid ett ståbord, suga på en öl och uppdatera flödena. Mingel är verkligen hit or miss. Förra gången: så många gamla bekanta här, sådana att hälsa på, sådana att stå och snacka bort en hel paus eller två med – men inte nu. Alla är tjugotre och konsthögskolestudenter, eller vill förefalla. Det i och för sig hade inte behövt vara ett […]
Jag tänker på det här med återvändanden. Just nu återvändandet till science fiction och olika former av fantasy och skräck – fantastik. Det skulle kunna vara självklart att prata om det här, som något man slutade med och nu kan uppskatta på nytt – men jag inser att så är det numera inte alls. Det vanliga nu är väl att någon som gillar genrelitteratur som ung bara fortsätter? När jag var mycket ung försjönk jag […]
[—] Den som en gång har mött ironin kommer att brista i gapskratt under profetens tal, den som en gång bett en bön inte bara med torra läppar kommer att minnas ett egendomligt eko ur en av väggarna. Den som en gång tigit kommer inte att vilja hålla tal vid desserten, den som förlamats av kärlekens slag kommer att återvända till böckerna med förändrat ansikte. Framför dig, ensamma själ, ligger överflödet [—] ur ”Ode till […]
En artist kommer tillbaka med en ny skiva, och låter ungefär som då för länge sen. Om jag lyssnade förra gången, är frågan nu inte så mycket: ”Står jag kvar på samma plats, som när jag hörde det här sist?”. Istället: ”Är jag i samma kurva, på samma upplopp, i samma uppgång eller nedgång?” För ju längre livet löper, desto mer verkar saker gå i cirklar. Det jag trodde att jag inte skulle kunna ha […]
Detta med Blogg100 är som sagt dubbelt: jag stöder helhjärtat en återgång till det lite längre, lite mer genomtänkta skrivandet, men samtidigt vet jag hur vansklig en sådan här övning är rent psykologiskt. Men, mycket spännande kommer att bli sagt och blir det tomt prat och trams ibland så gör det inte något. Två av dessa pånyttfödda bloggar följer jag hittills dagligen: Först Roger Wilsons enorma mastodontåtagande att se och dagligen blogga om all Star […]
En man kommer från Moskva till provinsen, för att hjälpa sin vän, vars barndomshem ska exproprieras av den korrupte borgmästaren. Så börjar Leviathan, som med byråkrater, jurister, trafikpoliser och andra små, vanliga människor, blir en rysk tablå av i dag. Men också, mer och mer ju längre filmen fortsätter, en tidlös historia om makten och den enskilde. Inledningsvis är ljuset sommarvackert – fotot är skirt, inte inställsamt vackert men skönt, och även om tonen inte […]
Varför överhuvudtaget en bokrea? Stora högar av böcker, i särskilda affärer, en särskild tid? Jo, förutom att det uppenbarligen fortfarande är ekonomiskt lönsamt – så vill människor ha reor, liksom gemensamma säsonger, turneringar, perioder. Det är något djupt socialt och mänskligt. En del förvånas, eller förfäras, över hur alla – alla – plötsligt verkar förhålla sig till melodifestivalssäsongen i de sociala medierna, när vi samtidigt hör om filterbubblor och individualisering. Men bara en sådan sak […]
Jag minns en filmscen: Billy och Wyatt i Easy Rider passerar en hippieby på sin väg mot New Orleans. Byns invånare har kommit för att leva i samklang med naturen, men kan ingenting om att odla markens grödor och kommer att gå under. Och en annan sak: Varje gång jag lyfter på locket till en bytta Bregott, läser jag: ”Naturen är god”. En bekants barn sa: ”Tänk om det stod ’Naturen är ond’, bara på […]