Nu får den här sjukan gärna vara över, så att jag kan skriva längre texter. I dag har jag sorterat papper, letat vaxduk på nätet (CCR-lila, eller årets färg smaragd, för att gå mot den gula tapeten i köket), läst på om Odla i stan för våren här i trädgården. Strukturerat upp och diskat vad som känns som allt porslin, alla glas och alla bestick jag har. Läst viktig artikel av Zaremba och bra krönika av Kielos. Och sett Lönesänkarna.
Ja jösses, NPM håller på att ta livet av oss. Men hur ska vi göra för att återupprätta förtroendet för läkare, lärare, poliser, militärer etc utan att lämna carte blanche? Ska man skyffla över allt ansvar på medborgarna (och kalla dem kunder, låta dem välja själv och skylla sig själv) eller bara rulla tillbaka politiken en aning? Eller ska man till och med rulla fram politiken en aning, fast utan att detaljstyra? Jag vet fan inte.
Ja, det blir nog till att rulla tillbaka dålig politik och rulla fram bra. Det handlar delvis om att återupprätta ämbetsmän och professioner, utan att fördenskull låta överläkare, polischefer och dekaner på något sätt gå mot ökad maktfullkomlighet.
Intressanta perspektiv i den här bloggposten tycker jag, som refererar till en artikel av Henrik Berggren i Axxess av alla ställen.