Gabriel Stille

Jag kunde verkligen inte sova i går natt, mer än högst tjugo minuter i taget.

Men, en bra sak var att jag greppade Joseph Roths roman Hotel Savoy. Den handlar om Gabriel Dan, soldat i Österrike-Ungerns armé, som till slut når tillbaka till imperiets gränsstad efter krigsfångenskap i Ryssland.

Det som slår mig är de koncentrerade miljöbeskrivningarna. De gömmer undan sin poetiska konstfärdighet i det som verkar vara en konkret och rak beskrivning, en vanlig skröna. Detta Hotel Savoy huvudpersonen tar in på är civilisationens port: här finns rena lakan, elektricitet, betjäning – känslan när Gabriel sjunker ner i drömlös sömn i romanens början är nästan fysisk påtaglig, åtminstone om man som jag själv just då försöker somna.

Dan tillhör en assimilerad judisk släkt, och har släkt i denna östliga utpost. Han uppsöker nästa dag sin förmögne morbror, för att be om pengar. Men morbrodern visar inte förståelse för att man blir utblottad av krigsfångenskap. En kostym får Dan med sig.

Sedan återvända till hotellet, som inte längre känns lika skinande civiliserat. Vad som händer sen borde jag veta – för jag hade bestämt för mig att jag läst boken förut. Men jag är glad att jag inte verkar minnas något, och fortsätter läsa.

Ska precis resa mig ur soffan och när jag trött och lite slumpmässigt får syn på en bok: Anders Ehnmarks essäbok En stad i ljus: Antonio Gramscis slutsatser. Den var mitt kanske mest oväntade fynd från någon bokrea, jag hittade den på Lidl. Det här får mig att tänka på att jag är mer ointresserad än någonsin av bokrean, nu när jag har en läsplatta. (Och då måste jag titta efter, och ser att numer finns Ehnmarks böcker också för plattan via biblioteken.)

Istället för att drömma om att fylla mina hyllor, ser jag nu framför mig hur min platta mer och mer kommer att innehålla en samling av det i dag verkligen viktiga i litteraturen, helt enligt min personliga bedömning. Så föds en ny idé om att överblicka inte all mänsklig kunskap, utan bara den som är något att ha. Drömmen att bära med sig all mänsklig kunskap i form av en laptop med uppkoppling är gammal nu, och den här nya ungefär lika romantiska idén handlar om något mer raffinerat, mer fokuserat och klart. Boken, även om den är digital, står i de här tankarna för något annat, en djupare, mer definitiv slutsats än en artikel eller ett blogginlägg. Det har tillåts anpassa sig till sin egen helhet, eller mer konkret haft en redaktör som läst med kritiska ögon och en författare som har lagt åtskilligt med tid. Den kan fylla en med respekt på samma sätt som en film ofta gör: all möda blir verkligen synlig. ”Alla böcker som är värda att läsa, är värda att läsa två gånger”, tänker jag, och det gäller även filmer.